"So Tell me Who I See when I look in Your Eyes. Is it You, Baby, or just a Brilliant Disguise"

/.../

"So God Have Mercy on the Man who Does what he's Sure of"

Hade Gud någon förbannad nåd när allt jag såg var en briljant förklädnad? Svara på det Frida!

/Mister Malcontent

PS Tack Boss!

Så hä tänker jag ibland: Jag kommer cyklande, lätt upptagen med en tanke, bra musik i lurarna och svänger upp på min uppfart och så ska Frida sitta där. Lite ledsen och orolig och utomjordiskt modig. Hon ska säga at det var ett misstag och att hon vill flytta in i mitt lilla hus. Hon och jag. Så som det var tänkt. Att Apan har varit elak. Att det är våra barn hon vill föda. Att vi löser all oändlig skit som vi delar. Att hon älskar mig.

Jag skulle inte låta henne kräla. Det blir vi i så fall. 

Men hon kommer ju inte sitta där i en vacker sommarklänning och lite för röda kinder som hon alltid har. Och de vackar rådjursögonen har nog inte sparat en enda blick av kärlek till mig. Bara hat och elakheter som det var på slutet. "Vi kan sova ihop - som kompisar"... Så skrev hon några veckor innan vi bröt. Herre jösses... Vi sov aldrig som kompisar. Vi sov bara och alltid som älskande.

Fan för allt och fan för henne...

/Mister Malcontent

Jag är arg så ofta. Arg så att jag allra helst vill slå på något eller någon. Ibland bankar jag knytnäven i väggen eller i kudden men jag slår aldrig på någon. Det blir aldrig min grej. Mitt sätt. Det är Apans sätt.

Jag är arg på Frida för att hon tog hela mitt paket av drömmar. För att jag dagligen, timligen kommer på saker hon sagt som jag fortfarande tror på och som jag plötsligt inser inte var sanna. Att valet att lämna mig var det svåra. Det smickrade ju mig att hon tog vår kärlek på allvar. Men det gjorde hon inte. Den avvecklades långt innan - från henne. Hur kan en människa vara så obarmhärtig - vacker och ond. Det gör mig arg. Arg som en varg! Arg som ett bi!

Imorgon dricker jag öl med Magda. Tänker inte ligga med henne fast hon nog vill. Nästa gång jag parkerar mitt kön i hennes måste det vara på riktigt. Det lovar jag.

/Mr Malcontent

Idag tänker jag på hur jag lär galenpannan (Frida för den som inte förstod) träffa mina barn. Att jag lät henne gunga, bära och passa Maja. Att hon till och med fick byta blöja. Att jag lät henne räffa och prata med Erik. Att hon köpte presenter till dem. Att Erik frågade försynt huruvida han fick säga till mamma att vi träffat henne och jag svarade "Javisst, det är pappas kompis". Och det var hon. Min kompis. Min kompis i det intellektuella och min kompis i det köttsliga. Och båda två lurades jag av. Båda två var hon mästarinna på att dupera med. Hur en människa som är inte erkänt intellektuell kan duperas att tro att en annan människa är intellektuell. Frågan är om den duperade fortfarande är intellektuell...? Det är jag. Den duperade.

Jag står i skuld till mina barn som riskerade deras väl när jag sov på hennes säng och hon vaktade Maja. När hon lät Viktor göra pizza ihop med henne och jag satt och läste. Det var inte många gånger Frida fick tillgång till dem men tillräckligt många för att skuldsätta mig. I detta fallet är en gång inte ingen gång. Det är oändligt många gånger.

Rörigt? Jag är rörig idag och har synbortfall. Stress och sömnlöshet men det har inget med Frida att göra. Inte så mycket åtminstone.

Idag kommer Magda hem från sitt felval. Längtar efter henne som hon inte längtar efter mig. Men det gör hon kanske.

/Mister Malcontent 

Idag har jag inte tillstymmelse till bakfylla. Så blir det när man inte dricker mina vänner. Dryg och brist på ödmjukhet...? Stämmer bra eftersom sådan är jag. 

Fick rapport från Magda. Hon hade hellre varit här och jag skrev att det fattade jag ju för flera månader sedan. Vilka tokiga val hon gör men hon är ju livrädd för det komplicerade. Och jag är det komplicerade.

Lyssnar på Jonas Gardells sommarprat. Utan fokus. Inte jag utan Jonas G...

/Mister Malcontent

Ett första inlägg i denna nya karriär. Någonstans tacksam om en enda människa läser detta. Lovar att det blir läsvärt för de som impregnerat sin personlighet med anlag för sentimentalitet, bitterhet och eventuellt lite sorg. Kanske en touch av humor också. 

Det är midsommarafton idag. För ett år sedan checkade jag in på Evedal med Erik. Magnifikt att spela minigolf, åka till McD och parkera i ett gemensamhetsutrymme för att inmundiga lite fotbolss-VM. På kvällen, när Erik somnat på mitt knä, och sedan installerats i tältet kunde jag SMS:a lite med Frida. Trodde att hon var hos sin syster men hängde med en Robert som hon skickade 700 sms till på en månad. Då kan man inte göra mer än skicka sms inbillar jag mig. Eller? Hon hade redan träffat Apan men hennes vana troget körde hon ju runt med några stycken för att vara säker på att träffa rätt. Stackars honom och stackars mig och ibland är det stackars Apan också...

I år jobbar jag. Då trivs jag bäst även om jag kört fast något nu i eftermiddag. Det regnar och min blomkål växer liksom min majs. Tänker på Magda som är någonstans hon inte vill vara och där hon inte heller borde vara. Bättre om hon vore här och ältade och söp med mig. Absolut alkoholfritt blir det ikväll. Inte av alkholproblems-skäl utan av viljan att vara helt alert.

Alltså: Glad Midsommar eller något...

Mister Malcontent