Ett första inlägg i denna nya karriär. Någonstans tacksam om en enda människa läser detta. Lovar att det blir läsvärt för de som impregnerat sin personlighet med anlag för sentimentalitet, bitterhet och eventuellt lite sorg. Kanske en touch av humor också. 

Det är midsommarafton idag. För ett år sedan checkade jag in på Evedal med Erik. Magnifikt att spela minigolf, åka till McD och parkera i ett gemensamhetsutrymme för att inmundiga lite fotbolss-VM. På kvällen, när Erik somnat på mitt knä, och sedan installerats i tältet kunde jag SMS:a lite med Frida. Trodde att hon var hos sin syster men hängde med en Robert som hon skickade 700 sms till på en månad. Då kan man inte göra mer än skicka sms inbillar jag mig. Eller? Hon hade redan träffat Apan men hennes vana troget körde hon ju runt med några stycken för att vara säker på att träffa rätt. Stackars honom och stackars mig och ibland är det stackars Apan också...

I år jobbar jag. Då trivs jag bäst även om jag kört fast något nu i eftermiddag. Det regnar och min blomkål växer liksom min majs. Tänker på Magda som är någonstans hon inte vill vara och där hon inte heller borde vara. Bättre om hon vore här och ältade och söp med mig. Absolut alkoholfritt blir det ikväll. Inte av alkholproblems-skäl utan av viljan att vara helt alert.

Alltså: Glad Midsommar eller något...

Mister Malcontent