Idag tänker jag på hur jag lär galenpannan (Frida för den som inte förstod) träffa mina barn. Att jag lät henne gunga, bära och passa Maja. Att hon till och med fick byta blöja. Att jag lät henne räffa och prata med Erik. Att hon köpte presenter till dem. Att Erik frågade försynt huruvida han fick säga till mamma att vi träffat henne och jag svarade "Javisst, det är pappas kompis". Och det var hon. Min kompis. Min kompis i det intellektuella och min kompis i det köttsliga. Och båda två lurades jag av. Båda två var hon mästarinna på att dupera med. Hur en människa som är inte erkänt intellektuell kan duperas att tro att en annan människa är intellektuell. Frågan är om den duperade fortfarande är intellektuell...? Det är jag. Den duperade.

Jag står i skuld till mina barn som riskerade deras väl när jag sov på hennes säng och hon vaktade Maja. När hon lät Viktor göra pizza ihop med henne och jag satt och läste. Det var inte många gånger Frida fick tillgång till dem men tillräckligt många för att skuldsätta mig. I detta fallet är en gång inte ingen gång. Det är oändligt många gånger.

Rörigt? Jag är rörig idag och har synbortfall. Stress och sömnlöshet men det har inget med Frida att göra. Inte så mycket åtminstone.

Idag kommer Magda hem från sitt felval. Längtar efter henne som hon inte längtar efter mig. Men det gör hon kanske.

/Mister Malcontent