Jag är arg så ofta. Arg så att jag allra helst vill slå på något eller någon. Ibland bankar jag knytnäven i väggen eller i kudden men jag slår aldrig på någon. Det blir aldrig min grej. Mitt sätt. Det är Apans sätt.

Jag är arg på Frida för att hon tog hela mitt paket av drömmar. För att jag dagligen, timligen kommer på saker hon sagt som jag fortfarande tror på och som jag plötsligt inser inte var sanna. Att valet att lämna mig var det svåra. Det smickrade ju mig att hon tog vår kärlek på allvar. Men det gjorde hon inte. Den avvecklades långt innan - från henne. Hur kan en människa vara så obarmhärtig - vacker och ond. Det gör mig arg. Arg som en varg! Arg som ett bi!

Imorgon dricker jag öl med Magda. Tänker inte ligga med henne fast hon nog vill. Nästa gång jag parkerar mitt kön i hennes måste det vara på riktigt. Det lovar jag.

/Mr Malcontent